fyra vardagkvällar innan snön smälte

Förra veckan hade jag fyra så fina vardagskvällar; jag tog vara på den ovanliga lyxen "vardagkvällar utan jobb" eftersom inte alla mina jobb hade dragit igång för vårterminen än. Såhär såg de ut:



MÅNDAG Möte med Blues Gardeners i mitt kök. För visst blir det Blues Garden för tredje året i rad, visst är det slutsålt, visst tycker vi att vi gör världens bästa bluesdansworkshop. :)



TISDAG Tisdagsblues. Det kändes som en evighet sedan, som att jag inte hade dansat blues på flera månader, men när jag tänkte efter insåg jag att det bara försvann en enda bluestisdag under juluppehållet (eftersom vi har bluestisdag varannan vecka). En månad mellan bluestisdagarna är dock för mycket det med. :) Den här tisdagen både DJ:ade och dansade jag. Störtmysigt!




Och efteråt på väg hem blev det lite snöfoto. En av mina älsklingsgrejer med Trevliga Trion är att de aldrig bangar att leka.





ONSDAG Onsdagen var i och för sig inte en jobbfri vardagkväll, men jag hade en fin dag på jobbet och var på redigt gott humör. Såhär såg kvällen ut vid åttatiden. Jag stannade på ICA och handlade på vägen från busshållplatsen, och blev tvungen att stanna och fota stup i kvarten trots tung matkasse och frusna fingrar. Då är det bra fint ute.


TORSDAG På torsdagen var jag och fikade med Johan, pre-bio.


För vi skulle se Heima! Hjälp vad peppad jag var. Här är vi i foajén till Bio Roy. Och åh vad vi tyckte om den. Både majestätisk och vacker och långsam och finurlig och inspirerande. Om man nu gillar Sigur Rós då, vilket jag gör himla mycket. Hurra!




Sedan promenerade vi hem, för det är ju så käckt nuförtiden att Johan bara bor ett stenkast ifrån mig. Precis som det ska vara. Godnatt!

Sigur Rós | Glósóli

senegal dag 6: flygplatser och äggkartonger

Avfärd mot flygplatsen klockan fem på morgonen. Vilket innebär att man måste börja lasta på väskorna på bussarna (ja den här gången var vi så många att vi fick två bussar - så man hade aningens mer plats än sist - men inte så mycket) klockan fyra. Eftersom alla väskor ska upp på taket en och en. (Det fanns gånger i Senegal då man funderade över effektiviteten i saker och ting, så är det.)


Flygplatsen i Dakar.



Flygplatsen i Ziguinchor.
(Ej på bild: att hälften av bagaget inte kom fram. Samt att även om bussarna som skulle hämta oss hade kommit i tid, så hade inte bussen som skulle köra vårt bagage kommit. Så det blev någon timmes extra väntan. Eller två? Vid det här laget hade jag nog slutat räkna, och börjat sätta mig ned med min bok helt enkelt.)


Till slut åkte vi, en bussresa på någon timme till Cap Skirring vid kusten.



På hotellet blev vi välkomnade av en musik- och danstrupp som dansade och ljudligt klapprade med träbitar (?).


Majas fina leende på denna bild sammanfattar lite känslan, tycker jag. :) Vi hade bara sovit några timmar, rest hela dagen och inte ätit frukost eller lunch; och när vi precis kommit fram till hotellet och tänkte "nu kan vi nog snart vila/ äta lite", så hamnade vi istället i en högljudd och högst oväntad dansfest. Det var ju liksom bara att skratta, och inse att man faktiskt aldrig kan veta i förväg vad som ska hända. (Jag var inte vrålhungig, utan var nöjd när vi bara fick sitta ned i skuggan.)


Vi fick välkomstdrinkar, randiga som Senegals flagga. :)




Efter ett tag omvandlades dansuppvisningen till en dansuppvisning med fokus på rumpskakningar av olika slag. Alltså det var så mycket rumpor! Och ju mer rumpa desto större jubel, tolkade jag det som.


Och efter rumpskakningsfinalen fick vi långt om länge rumsnycklarna till våra hotellrum. Ganska kort efter det befann jag mig i poolen, vilket var HÄRLIGT. Det är helt enkelt mitt bästa personliga knep för att förebygga gnällighet vid temperaturer över 30 grader: bad genast och så mycket som möjligt.


Ett annat bra knep är att jag ger mig själv glass strax innan jag blir gnällig. Funkar extremt bra.



Frampå kvällen var det dags för rep och soundcheck inför kvällens konsert. Scenen var preppad på detta praktiska vis.


Massage och rep samtidigt är ju klart mer tidseffektivt.



Lamine Cissokho - som är son till Adama Cissokho, sångerskan som vi har haft workshop och gig med i Sverige innan vi reste till Senegal, och som förstås var med oss en massa i Senegal också - hade den mest underbara sångröst. Och kora är ju också löjligt fint.



Sedan åt vi middag före själva gigget. Jag satt i detta goda sällskap och vi bestämde nya namn åt alla runt bordet - lite på känsla bara. Själv blev jag Alicia Renée. Vad tycker ni om det? Jag gillart!

glittrig onsdag

Ja förlåt. Här kommer lite mer snöbilder. Det var så jäkla fint i förra veckan att jag bara var tvungen. Beräknade mycket längre tid överallt jag skulle bara för att jag visste att jag skulle bli tvungen att stanna och fota. Som de här bilderna där jag fotade ända hemifrån mig, på bussen på bron, på färjan och slutligen framme på Hönö.


Vasastan jag älskar dig och vill aldrig flytta <3














Ja; onsdagspendlingen till kulturskolan var verkligen en fröjd förra veckan. Nu idag, precis en vecka senare, har det istället regnat det där riktigt ruschliga, blöta regnet som Göteborg är så bra på. Men jag är mystiskt nog glad ändå! Tänk vad lite januarilov kan göra för humöret till och med en vecka efter att semestern är slut. Rekommenderas! (OBS, inte för den som gillar pengar, det har jag inte så många. Ganska lagom med pengar har jag. Alldeles lagom för det här lilla lyckliga livet.)

David Gray | Back in the World