raukar, jordbrand och svensk pop



Tisdagen på Medeltidsveckan var maxad! Vi var ju som sagt på utflykt och hade börjat med frukost. Lagom tills vi kom över till Fårö (efter att ha köat vid färjeläget ett bra tag) tyckte vi att det var läge för fika på Sylvis döttrar. Nomnom.


Sedan åkte vi för att titta på raukar!






Denna dag, liksom alla andra dagar denna vecka (suck), var det rätt så blåsigt väder. Hej hej!





Tur att man kan kura ihop sig lite undan blåsten.



När vi tröttnat på raukar och blåst begav vi oss tillbaka mot Visby och svidade om till medeltidskläder. (Man kan ju inte se ut som helst.)


Vi skulle på konsert i den här vackra ruinen.


Kolla, Jordbrand!




Det var himla roligt att se Kristin (som jag sjöng tillsammans med i musikhögskolans kammarkör) och Karl (som jag också är bekant med sedan musikhögskolan och som var ljudtekniker på min examenskonsert till exempel) i ett så annorlunda sammanhang än jag är van vid. :) Jordbrand är ett rasande fett band hur som helst!


Sedan gick Johanna, David och jag till Klosterlängan och kände oss medeltida. I alla fall jag. Jag fick den där "som i en film"-känslan igen. Kanske framförallt för att några satt lite längre bort och spelade musik med flöjt och trummor. Ingenting sätter stämningen för mig så som musik - så klart.



Jag hade kameran uppe och fotade hejvilt och varken David eller Johanna kom ihåg att underrätta mig om att man kan bli satt i stocken om man har moderna prylar uppe (!). Det gick runt några män och skrek "syndare!" så fort någon satt och fipplade med sin mobil, och sedan blev de utsläpade och satta i stocken utanför. Det var rätt kul, faktiskt. (När en som satt vid vårt bord blev utdragen senare hörde jag att mannen frågade först om det var okej innan han började gasta "syndare". Tur det. Annars hade jag inte tyckt att det var kul.) Men jag var tydligen smidig för en gångs skull och blev inte upptäckt!


Det var hur som helst väldigt mysigt att sitta där och vänta ut kvällen i gott sällskap och god stämning. Så småningom började klockan närma sig elva och vi sökte oss mot nästa programpunkt ...


... nämligen Mandarin Allstars ute på en gräsplätt vid en ruin. (Jag ber om ursäkt för kvaliteten på de här bilderna! Allt badade i ljuset från jättegult tråkigt ruinbelysningssken, jag hade svårt att kompensera för det.)

Alltså detta var det knäppaste. Ni vet när två delar av ens liv, som tidigare inte haft något som helst med varandra att göra, plötsligt sjunker in i varandra och man inte vet vilken del som hör vart? Så var det med det här.


För här satt jag, på Medeltidsveckan (bara det superflummigt och nördigt och alldeles nytt för mig, och efter bara tre dagar var jag redan helt överfull med nya intryck att processa), med vänner som jag lärt känna via lindyn och bluesdansen, och lyssnade på Svensk Pop.


Ja, bandet Svensk Pop! Som man hade med på blandbanden som indietonåring och spelade på bandaren på tåget hem från Hultsfred och Emmaboda och Augustibuller och Mitt bästa liv! Som ingen som jag kände egentligen visste vilka de var, men vars låtar man ändå kunde utantill.



Äsch, jag fattar att man nog måste vara just mig med just alla mina delar av livet och musiken som jag har levt för att känna sig såhär överraskad. Men alltså detta var så himla knäppt. Livet är så märkligt och det händer så många skojiga och konstiga sammanträffanden i det jämt, har ni tänkt på det?




Katten Skogmans Orkester spelade också! Mandarin visade sig vara ett skivbolag (det hade jag ingen aning om) som Katten Skogmans och Svensk Pop har gemensamt. Innan medeltidsveckan visste jag ju inte att Katten Skogmans Orkester fanns (och när jag dagen innan den här spelningen blev meddragen på ett körrep med Katten Skogmans-kören, som Trevliga Trion varit med i redan året innan, var jag nog den enda i rumemt som aldrig hade hört låtarna förut. :) Men jag är ju förhållandevis trygg i musikaliska sammanhang och är trots allt kapabel till en viss grad av notläsning, ju. :)). Men nu vet jag att de finns! Och det med råge. :)


Om jag ska vara helt ärlig fattade jag inte riktigt vem som var med i vilket band. Men det kändes inte som att det spelade så stor roll. :)


Tyvärr blev det ganska snart svinigt kallt i den där blåsten, och vid halv ett eller så gick jag upp och gick hem till tältet och gick och lade mig medan vinden slet och tjoade i tältduken. Och det var den tisdagen det!

(Mer medeltidsveckanbilder? Klicka här! Mer konsertbilder i största allmänhet? Klicka här!)

Svensk Pop | Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling

augustihändelser



Livet är i full gång bland flyttkartonger och nya rutiner och det känns så härligt härligt härligt. Det kommer funka så himla bra för mig att jobba så få dagar på fasta tider som jag ska göra den här hösten, heh. :) (Och nästan varje dag denna förundran över att jag kan få ha så roligt på jobbet? Det är som Charlotte säger i Sex and the City: Not all day everyday, but every day. Det säger hon i och för sig om att ha det bra tillsammans med Harry (tror jag?), men jag säger det om att ha det bra på mina jobb.)

Här kommer i alla fall lite vardagsbilder från de två senaste veckorna:



Frukostmöte med Blues Gardeners på Steinbrenner & Nyberg som vanligt. Vi är så bra på just den sortens möten. :)


Såhär ser Johanna ut när hon upptäcker att det finns wienerbröd på buffén.


En knäpp grej som hänt är att Mattias och jag blivit bokade till en bluesspelning - i Warsawa. ?!?!?! Men det sa vi såklart ja till, så i november ska vi åka dit och spela. Grymt kul! Hur som helst var vi tvungna att ta någon sorts "riktiga" promobilder där vi ser bluesiga (eller nåt?) ut. Såhär blev de.




Det är grymt när man råkar börja göra något för att det är kul, och sedan får man möjlighet att fortsätta göra det för att andra tycker att det är bra. Kul kul.



Sen åt jag middag med Anna H, som jag inte träffat på alldeles för länge. Den kvinnan är en pärla. Vi insåg att det enda rätta är att ögonblickligen boka in nästa träff, som vår vana trogen blir en söndagsfika hemma hos henne och Johannes i Majorna. Det ser jag fram emot.


Alltså detta gäng! Flytten hit till lägenheten från min föräldrars källare, där mina grejer och möbler stått magasinerade hela sommaren, var den smidigaste i mannaminne! Dessa urstarka personer bara högg i och lyfte och bara och svettades medan jag stod och pekade och visade och bestämde. Och det knäppa är att de helt tydligt njöt av allt det här stånkandet! Galet folk. Inte ens två timmar tog det hela.


Sedan hängde vi på mina föräldrars gräsmatta och åt lasagne som min snälla mamma lagat.





I fredags badade jag för, är jag ganska övertygad om, sista gången denna sommar. Ellinor och jag promenerade upp till Härlanda Tjärn och badade och hängde och göttade oss. Som badsommar sett var ju 2016 verkligen ingen höjdare, så det var skönt att kunna klämma in ett till dopp i den sista värmen! Nu är det höst.


Anna hade kräftskiva! Jag åt förstås inga kräftor utan chèvre och rödbetor med valnötter och honung. Det är bättre. Sedan var jag tyvärr knastrött resten av den kvällen (det var lördagen efter första veckan i lägenheten och allt uppackande och alla intryck sätter sina spår) och fotade inget mer.

Nu är det snart september! Hurra!

frukost på prima gård



Det blev tisdag på Medeltidsveckan och vi åkte norrut på utflykt!




Första stoppet på utflykten var Prima Gård utanför Fårösund.




Ännu ett sådant där ställe som jag tycker så mycket om, med så mycket fina saker och vackra rum att titta på och befinna sig i. Men primärt var vi där för att äta frukost ...




... och det gjorde vi helhjärtat och med mycket glädje. Det var så himla gott! Brynt smör alltså. Nomnomnom.







Jag smög runt en del utanför och tittade och fotade också. Vi hade inte bråttom på vår utflyktsdag, och ögat måste ju också få sitt, när man hamnar på vackra platser. Har ni vägarna förbi Fårösund, åk hit och ät frukost! Det var värt varje krona. (Fortsättningen på utflyktsdagen kommer!)