påsklovsdagar



Jag är alltid lite trött på mig själv nu såhär när ett lov precis är över. Allt det där som jag tänkte att jag skulle hinna med under lovet när jag ju inte behövde göra nånting annat, vart tog det vägen? När det känns så är det gott att jag har bilderna att se tillbaka på. Just ja! Jag behövde visst en påminnelse om att jag valde att ägna min tid åt att umgås med folk jag tycker om. Klart rimligt beslut, tänker jag, och så går jag vidare med livet.

I söndags morse till exempel vaknade jag i Johannas gästrum med utsikten ovan.


Jag fick sällskap på min ljusa, sköna morgonpromenad, och sedan pysslade vi lite; jag med mina bilder, Johanna med en ny klänning till Medeltidsveckan.


I måndags tog jag en morgonpromenad upp mot Annedal istället för genom Trädgårdsföreningen som jag brukar.


För jag skulle hem till Johan på frukost. Ljuset i deras kök på morgonen ...!


- Jag har ju sån här müsli som smakar kaka, sa Johan. Och det gjorde den verkligen.


Sedan tog vi en extra promenad genom Änggårdskolonin och hittade kylskåpspoesi på en rostig skiva utomhus. Lite fint tyckte jag.


Lite senare på dagen: Lunch! Ej fotogeniskt med linssoppa, men eftersom detta är världens bästa mat (vad mer än detta är: gott, nyttigt, billigt, vegetariskt, mättande, och innehåller mycket protein? Säg en grej liksom) så får den vara med ändå.


Sen var det tisdag och jag träffade den här! Som jag inte har träffat sedan i början av hösten, eftersom han har bott i Japan med Emelie och Andor i ett halvår. Lite sjukt! Men så galet fint att ses, så vi passade på att umgås i fyra timmar eller så. Vi var i lekparken med Andor. Såhär ser han ut när gungan är still:


Och när det är fart på gungan:


Rimlig unge. :)


Johannes familjs katt, Nusrat (Nusse till vardags) har blivit blind och dement. Han kan bara vara i hallen, köket och badrummet nu, för om han går in i vardagsrummet går han vilse. Så hjärtskärande.


När han är orolig och känner sig ensam skriker han, då måste man klappa och krama och klia och så blir han lugn igen. Särskilt om det är Inez som gör det.



Två till på Andor bara för att han är så fin.


Och kolla vad de hade med sig till mig i present från Japan! En hel hög med japanskt papper, brevpapper, kuvert och pyttesmå motiv-postit-lappar! Jag dog. Så fint. Jag har hört det i Japan kryllar av affärer med pappersvaror där man köpa högvis med detta och varit avis, och så fick jag med mig en liten bit av Japan hem! Åååh.


Sedan kom jag hem och gjorde mellanmålssmoothie som vanligt. Smoothie alltså! Vilken grej! Jag fick en stavmixer av min gudmor och hennes man i födelsedagspresent (bästa presenten!) och sedan dess gör jag typ inte annat. Det är ju så gott ju? Och ändå liksom nyttigt? Och hur kan det vara så att om man tar vanlig naturell yoghurt och har i skivad banan och några bär och äter med sked, så känns det liksom ... som ett nyttigt mellanmål. Och om man tar exakt likadan yoghurt och lika mycket banan och bär och mixar det, så känns det som en efterrätt? Fattarnte detta magiska.


På kvällen hade vi utvärderingsmöte med Blues Gardeners. Vi gjorde en del nyttiga saker - skrev listor på förbättringsdetaljer, styrde upp vad som är kvar att göra av efterarbete av sådant.


Och så fikade vi jättemycket och gosade jättemycket och gottade åt oss vilken fantastisk (jo, jag får säga det själv) bluesdansworkshop vi organiserar. Tja, och så bestämde vi oss för att göra om det i mars 2017. Hurra för fjärde året! :)


Sedan blev det onsdag och Jens och jag slöade och göttade hela dagen och på kvällen var vi på quiz (vilket ju är ett måste för mig när jag har lov). Mattias kunde inte vara med, så vi var en person kort, men Jens, Lisa och jag kämpade på bra!

Sam Price | Good Old Wagon

No comments :

Post a Comment