senegal dag 2: ett wifi-träd, ett danspass, en strand



Godmorgon Senegal! Varenda morgon under hela resan när jag gick ut genom dörren kände jag bara åh underbara morgon. Senegalesisk morgon alltså!


Jag debatterar med mig själv kring vad det här är för djur. Känner mig lite dum nu eftersom det inte är helt uppenbart för mig, men ni kanske kan hjälpa mig? Är det ett mycket kortklippt får? Jag tänkte först att det var en get (man såg massor av dem gå omkring på gatorna och tugga på wellpapp och annat). Men ... jag trodde att både hongetter och bockar har horn? Den här hade då inga horn. Ja, jag vet inte faktiskt. Söt var den i alla fall.




Lite mer Sobo Badè-bilder, bland annat då det viktiga wifi-trädet (wifi-träd - ett ord som inte fanns i min vokabulär före denna resa) precis här ovanför. Där satt jag ganska ofta och skrev mail till Jens och mamma och Johan. Vissa dagar lyckades vi till och med skype:a lite! Det var fint.








På förmiddagen hade vi danspass i teatern. Västafrikansk dans med livetrummor. Så ska det vara. Jag hade så himla himla roligt. Och det blev så väldigt tydligt för mig, särskilt mot bakgrund av dansföreställningen vi såg kvällen innan, hur underutvecklad, rent primitiv min rytmkänsla är. De här dansarna och musikerna är så vansinnigt skickliga och jag fattar ingenting. Helt awesome var det i alla fall. Vill skicka hela världens blues- och lindydansare hit på kurs för grundläggade rytmik och rörelsemönster.





Sedan var det bara att gå raka vägen till stranden och kasta sig i vattnet. Stranden är lång, sanden mjuk, vattnet svalt och luften alldeles perfekt varm. Och sedan står jag precis i vattenbrynet och blundar, lyssnar på ljudet av vågorna som bryts och gissar hur långt upp på mig vattnet från nästa våg kommer gå.


Här chillar Maja på terrassen. Den här platsen är som gjord för att bara strosa, eller för den delen sitta still och titta ut över havet. Tempot är lugnt, men inte rastlöst än, utan meditativt.


Här är vårt rum, förresten! Den vänstra sängen hade jag de första två nätterna, men sedan erbjöd sig Julia att ta över den eftersom jag sov så vansinnigt dåligt i den, och sedan erbjöd sig Maja att ta över den eftersom Julia sov så vansinnigt dåligt i den. :) (I den stora sängen sov jag som en stock däremot.)


Efter lunch gick vi ned till stranden på andra sidan Sobo Badè för ett till dopp. Knalliga fiskebåtar och halvfärdiga hus överallt.


Och tonårstjejer som slängde skräp i havet.





Sedan repade vi igen. Teatern på Sobo Badè är, liksom alla andra teatrar vi var på, en utomhusteater. Det var vackert, men tufft rent akustiskt för rösten - för att inte tala om hur svårt det var att sjunga i den här dammiga miljön (och med "den här" menar jag överallt i Senegal. Man var liksom aldrig helt ren).


Såhär gött kan man ha det. :)




Den senegalesiska kvällningen alltså ...


Några Amandianer tog med sig sin familj på resan. Här är två av barnen i färd med att ta solnedgångsselfies.


Frampå kvällen åkte ett gäng bort till en annan utomhusteater en halvmil bort för att se dagens kulturfestivalsföreställning. Jag var trött och matt av alla intryck och bestämde mig för att stanna på Sobo Badè och beställa in efterrättscrêpes tillsammans med Peter och Julia. Ett mycket bra beslut!

No comments :

Post a Comment