bandet



Åh, de här människorna. Jag vet att jag säger det varje gång och jag känner det varje gång. Jag kan ta med något jag skrivit till dem, en skiss, några ackord och platta toner, och de skapar magi av det, formar allt till magi i sina instrument. Vi har en smått omöjlig repsituation (försök pussla ihop det här: Anna kan aldrig vardagar dagtid, Per kan inte måndag och tisdag kväll och ganska sällan helger, jag kan inte onsdag och torsdag kväll, och Malin kan nästan aldrig helger. (Fredrik pluggar fortfarande, han kan nästan jämt. :)) Det är en rätt svår ekvation som verkar resultera i rep en söndag varannan månad eller så), men bestämde oss för att ändå försöka spela in några låtar i november. Längtar!

(Och om ni inte har gjort det än kan ni ju lyssna på Not Enough Sun And Yet, som är en dikt av Maya Stein som jag har tonsatt, och som vi spelade in förra hösten, tills vi nu har spelat in ny musik. Här är den.)

bluesfamiljens tvåårskalas



Nu i september är det två år sedan som Elin och Mattias slog sina kloka hjärnor och hjärtan ihop och bestämde att det behövdes bluessocialdans i Göteborg. Typiskt en sådan sak som är läge att fira!


Först lite spontandans i foajén, preppning av fiskdammspåsar och fika.


Sen började kalaset och det kom tårta!


Sedan fick Elin och Mattias blommor och paket och applåder. Fast de envetet vägrar att ta någon som helst credit för sitt engagemang så vet ju alla vi andra att vi har dem att tacka för detta underbara, som visserligen har vuxit och grott och blommat ut något fantastiskt sedan de startade upp det hela, men som aldrig hade kunnat uppstå från ingenting.


Tårtorna var helt fantastiskt goda. Moussetårta framför gräddtårta any day säger jag.


Sedan blev det kö till fiskdammen. Man fick godis, gnuggis-tatueringar och visdomsord i sin påse.


Detta fick jag. Kan knappast tänka mig något som passar mig bättre.


Sen dansade vi! Det var mer folk där än någonsin på en tisdagsblues, dansgolvet var helt fullt. Och då slutade jag förstås fota och började dansa istället.


Framemot sent drog vi oss in i stora salen och spelade musik medan några dansade och några kröp ihop och lyssnade. Så rart när folk börjar lära sig vad vi brukar gilla att spela, och ber om sina önskelåtar. <3

Och det var det födelsdagskalaset. Har inte ens ord för hur det känns att tänka på vem jag skulle ha varit om inte bluesfamiljen dykt upp i mitt liv och omfamnat mig.

bluesplaneringssöndag



I söndags hade jag lång, fin dag med olika delar av bluesfamiljen. Först tog Johanna och jag en promenad.


Sedan dök Mattias upp och då hade vi möte med planeringsgruppen för en workshophelg med Andrew Smith i november (förkortas "Andrew-gruppen"). Det kommer bli så fint!


Andrew är en helt underbar bluesdansare, lärare och människa som vi träffade i London på EBI (det var då jag tog bilderna som jag använt till reklamen). Vi har bokat honom hit för en helg i november, och nu håller vi på och planerar med socialdanskvällar och scheman och kostnader och allt vad det är. Det blir nog magiskt. (Troligen stannar han någon extra dag och ger privatlektioner. Åh, tänk den som hade råd med det, tänk hur mycket jag skulle kunna utvecklas i min bluesdans på en timmes privatlektion med Andrew, och hur roligt man skulle ha! Vilken dröm. Men den sortens pengar existerar inte i mitt liv just nu. Nåja. Någon annan gång ska jag ha lite mer jobb än jag har nu.)


Och sen kom allt annat folk och då bytte vi fokus till Blues Garden-planering istället.


Anna G var sjuk, så hon fick bo i en dator.


Godis är gott. :)


Jag vet, jag vet, på de här bilderna ser det ut som att vi inte gör något annat än kramas och skrattar. Det stämmer nästan. Ibland missförstår vi varandra och blir upprörda, trötta och/ eller ledsna. Ibland pratar vi allvarligheter. Och ibland, tro det eller ej, får vi ändan ur och t.ex. fattar riktiga beslut angående världens bästa bluesdansworkshop. Men sen kramas vi igen.

Gavin Mikhail | Let Me Love You

glass & mint julep



I fredags hade vi kväll hos Karin E. Tacos, glass, mint julep och bara bara trevligt. Sen blindtestade vi skillnaden mellan bourbon och maltwhiskey. Sedan gick vi till Haket och sjöng karaoke. Då fotade jag inte. :)

The Human League | Don't You Want Me

onsdagslista

Hittade den här blandlistan och blev sugen på att svara på den, så här kommer lite blandat trams och jox:

Om du bara fick rekommendera en och samma bok till alla från och med nu, vilken skulle det vara då?


Captain Corelli's Mandolin av Louis de Bernières. Jag har aldrig läst något som gripit mig lika hårt (och då är jag ändå en person som blir gripen av böcker). Den är fantastisk rätt och slätt. Språket är underbart. Och så är den rolig. Och spännande! Och vacker och intressant.

Vilken minnesvärd komplimang fick du senast?
Igår sa två vänner, som båda har bett om och fått mitt promenadsällskap de senaste dagarna, att jag både är klok och en bra lyssnare. Blev så glad.

Vad står på önskelistan?


Mer fotografbokningar, en stavmixer, en fast danspartner att träna med och som kan vara ärlig och konstruktiv mot mig, att någon kommer hem hit och styr upp sladdhelvetet under min säng, ett förstahandskontrakt, en ny plånbok i fin klar färg, en riktig kökskniv.

Vad är du rädd för?
Att folk inte ska tycka om mig, att folk ska skratta åt mig, att gå hem ensam på vissa ställen när det är mörkt, mögel, bollar.

Vad ville du bli när du var liten?


Journalist, präst, bibliotekarie eller författare.

Blev du det? Varför/ varför inte?
Nej. Musiken golvade mig på högstadiet och allt annat fick flytta på sig till förmån för den. Men jag älskar fortfarande böcker, ord och språk.

Visa en bild på dig utan smink.
Alltså ... det är ju så att säga ingen utmaning. Så ser jag ju alltid ut. Roligare att visa en bild med smink, då. Här är en fin:


Visa en bild på dig själv där du gör något som du verkligen tycker om.


Hur många av dina ex är du vän med på Facebook?
Alla utom tre. En har behandlat mig för jävla dåligt, en har inte facebook (vad jag vet) och en är död.

Vad har du sämst miljösamvete för?


Oj. Jag har dåligt miljösamvete för mängder av saker men allra värst är att jag flyger så mycket. Det är verkligen inte okej, men så älskar jag att resa så mycket att jag skiter i det. :(

Hur länge har du varit feminist?
Så länge jag kan minnas. Jag minns tillfällen i sexan när jag diskuterade feminism i klassrummet till exempel. Jag var ju extremt ogrundad på den tiden och hade tokiga åsikter om en mängd olika saker men känslan var rätt. Kan dock inte minnas var jag fick feminismen ifrån. Det är ju definitivt inte hemifrån om man säger så. :) Troligen kyrkan, var ju med i en fantastisk ungdomsförening (Svenska Kyrkans Unga) som i alla fall i min församling bestod av tokvettiga personer som var fyra-fem år äldre än jag och som lärde mig jättemycket. Och sen i högstadiet började jag koda hemsidor och skriva internetdagbok (som det hette på den tiden) och lärde känna Elj och Cam och Korro och vem vet vem jag hade varit idag om jag inte hade träffat dem, åsiktsmässigt och musikaliskt och mänskligt. <3

Har du varit mest lycklig eller mest olycklig i livet?


Garanterat mest lycklig. Jag har så stor kapacitet till glädje och lycka. I princip har jag haft tre skitdåliga perioder i mitt liv, och i övrigt har det visserligen varit joxigt stundtals, men på det stora hela lever jag ju det fina livet. Alldeles särskilt just nu. <3

Vilken är den sorgligaste låt du vet?
Det finns tre låtar som har med uppbrottet att göra och som fortfarande ... känns, när jag lyssnar på dem. Det är inte smärta längre alls. Det är så längesen nu och det gör inte ont; jag önskar inte på något sätt att saker var annorlunda. Det är inte smärta, det är ... ett svid, en sorts sjunkande tyngd i magen, över hur det kan gå med relationer, hur det kan braka samman, det som var det vackraste man upplevt. Men jag behåller för mig själv vilka låtar det är.

Kan du äta upp en hel burk Ben & Jerry's själv?


Eh, JA?! Och jag gör det också, mycket gärna. (Bilden är från en sommar i kollektivet när vi bestämde att vi aldrig skulle ha mindre än sex olika smaker på Ben & Jerry's hemma samtidigt.)

Törs du visa dig själv för folk när du är ledsen?
Självklart. Jag visar mig för i stort sett alla när jag är ledsen. Jag tycker liksom inte att det är något konstigt att gråta. Något gör ont och så gråter man och så blir man tröstad och sedan är det lättare. Som i: mindre tungt, mindre vikt att bära på.

Trivs du där du bor?


JA. Ibland kommer jag att tänka på den dagen, som kommer komma snart, då jag måste flytta härifrån (pga studentlägenhet) och då är det som om en kall hand griper om hjärtat. Jag ÄLSKAR att bo här. Det är PERFEKT. Finns liksom inget jag saknar och inget annat jag önskar mig och inga problem med att bo här (utom hyran, heh). Men sen minns jag: Att när jag bodde i min första riktiga lägenhet, ettan på Dr Lindh, då började jag ångesta flera månader innan jag behövde flytta (jag hade ett andrahandskontrakt på ett år). Men efter det flyttade jag ju in i kollektivet (via fem dåliga andrahandsmånader i en mellan-lägenhet, de månaderna tänker jag inte ens på längre) och det blev ju jättebra. Och när vi hade det som bäst i kollektivet kunde jag känna ibland "men hur ska det gå när jag en dag måste flytta härifrån?!", men då flyttade jag ju hit och det blev ju också jättebra. Jag har haft en jäkla tur med bostäder helt enkelt.

Om du var ett verktyg, vilket skulle du vara då?
Ingen aning. Kan inga verktyg. Måste fråga folk om detta. Vad tycker ni att jag skulle vara för verktyg?

Vad är det bästa med musik?


Att den strömmar igenom allt, innehåller allt och bär allt.

Vilken är din favoritfärg?
Jag älskar alla färger, men jag dras mest till färgskalan mellan blått och rött.

Vad har eller gör du som brukar göra folk avundsjuka?
Hm. Jag vet ju vad jag får mest beröm för (att jag kan sjunga så många olika genrer, eller affischerna jag gör) och vad folk tycker är coolt (att jag rakar av håret utan att vara rädd för vad folk ska tycka). Men avundsjuka vet jag inte om folk blir på mig, direkt. Jo, förresten, jag vet en grej som gör folk avundsjuka! Det är att jag håller ordning på mina noter. Såhär ser samlingen ut:


Vilken hushållssyssla tycker du minst om?
Laga mat och dammsuga.

Sparar du till något roligt?


Det som hela tiden ligger i bakhuvudet och pockar på uppmärksamhet, och som kostar mer än vad jag kan betala utan att spara först, är ju nästa hårfärgning, så att jag kan återgå till vad jag ofta upplever som min naturliga hårfärg.

Vad ska du göra idag?


Jag ska strax ta bussen och färjan och promenaden till onsdagsjobbet, börja arbetsdagen med att fika med min fina kollega Elin, och sedan träffa mina tolv fina sångelever och tre blockflöjtsbarn.

Darren Criss | Teenage Dream (Glee cast version)