Jag är ju oftast jobbfri på fredagar, och den här fredagen var det dessutom ingen lektion i kursen jag går, så helgen började tidigt. Som vanligt började den med morgonpromenad.
Den fortsatte med fika med Åse, som ni redan sett.
Sedan var jag och mamma på IKEA och köpte nytt skrivbord till mig. Jag knarkade knalliga färger men lyckades avhålla mig från att köpa onödiga grejer.
På kvällen hade vi utvärderingsmöte för Blues Garden. I många timmar. På lapparna står våra känslor och tankar; varenda lapp gick vi igenom. Det var köttigt, mastigt och nyttigt. Jag kände mig känslomässigt manglad efteråt men tycker att vi gjorde ett bra jobb. Som tur var är vi en grupp som gärna ligger i högar i soffor och har möte. Annars hade jag nog aldrig orkat.
Framemot fyra eller så, när mötet var slut men några liksom glömde gå hem, slumrade jag i soffan, tryggt med vännernas bakgrundssorlande nattprat och med någon som strök mig över fötterna (bästa goset). När jag vaknade till vacklade jag in i gästrummet och somnade om; jag hade redan tidigt på kvällen insett att det var läge att be att få sova över. Det är så lyxigt att få sova över hos folk. Fyra och en halv timme senare blev jag väckt av en knackning och Lisas glada röst, och hennes fina ansikte var det första jag såg. Hur kan man inte vara glad då?
Och hur kan man inte vara glad åt Lisas frukost?
Sedan åkte jag på 95-årskalas. Här är min mamma och moster.
Och senare blev det ett 29-årskalas, hos Sara närmare bestämt. Jag trivdes så bra på den här festen. Det kommer ett eget inlägg från den sen.
Vaknade på söndagen efter ganska få timmars sömn och harvade mig iväg till filosofisk bastubrunch #2 på Valhallas romerska relaxbad. (Var upptagen med att slappa i bastun samt äta goda grejer och orkade inte fota nåt. Men såhär såg det ut förra gången.) Anna följde med mig hem sen och hjälpte mig möblera om. Det var på tiden. Jag är inte säker på att det är bättre nu, men det är inte sämre, och jag gillar att möblera om bara för att det är skojigt när det är annorlunda.
Och det sista av helgen var att jag och denna gentleman gick på Operan och tittade på dans. Ja, Noetic av Sidi Larbi Charkoui, igen. Jag får bara inte nog. Det är bara så vackert.
Pharrell Williams | Despicable Me
No comments :
Post a Comment