höstens morgonpromenader



I september hade jag mycket ångest igen och det tog timmar att gå upp på morgnarna. Det blev knappt några promenader på hela månaden. Men jag hämtade mig runt min födelsedag när färgerna var som allra mest fantastiska runt omkring mig. Och nu är jag beroende av mina morgonpromenader igen, trots att löven är borta och luften är gråare. Jag har så mycket mer plats i bröstet nu.

Här hittar ni vårens morgonpromenader och här är sommarens. På instagram heter jag kristinladström.

Ulrich Schnauss | As If You've Never Been Away

stockholmstorsdag



Frukost tillsammans.


Dessa två va.


Och de här två!


Ungefär direkt efter frukosten (eftersom vi inte var så snabba med att gå upp på morgonen, och heller inte hade något särskilt skäl att ha bråttom) åkte vi in till stan för att äta lunch.


I det här blogginlägget är det nästan lika många på bilder på Maria som i detta!


Sedan åkte Maria till jobbet och jag åkte för att träffa min underbara vän Johannes.


Bakom de här fönstren bor det en pytteliten person som bara är några veckor gammal. Honom kunde jag inte träffa eftersom jag var så förkyld. :( Men jag hoppas på julen. De brukar vara de enda dagarna på året (om det alls blir några) som Johannes och jag återgår till ursprungsläget för vår vänskap - att bo några kvarter ifrån varandra, som vi gjorde på gymnasiet, istället för många mil ifrån varandra, som vi gjort nästan oavbrutet sedan dess.


En promenad i Gröndal. Så himla vackert här. Jag visste att du skulle gilla det, sa Johannes.


Sedan gick jag över en bro.


Sen åkte jag till Moderna Museet, där de har såhär fina grejer i foajén. Men inuti var det mest uställningar med mycket mögel i den här gången, och det gillar jag inte.

Morgonen efter åkte jag hem efter denna så fina vecka. Två saker: Detta med att bo hemma hos en vän, jag är så glad åt det. Att få fika och luncha och gå på museum och äta frukost och kolla på film och äta varma mackor och åka tunnelbana ihop och få godnattkram. Det är så mycket som är så hastigt, man träffar en vän över en fika och hinner knappt uppdatera, kan knappt vara helt sig själv med caféslamret i bakgrunden - inte som man kan i tevesoffan med varsin filt och gott om tid, när man inte måste använda varje minut till att prata om något utan bara kan vara tysta ... Ja, lyxigt är ordet, att få vara så mycket med Maria och nästan lika mycket med Andreas. Tack!

Amanda | Wild Mountain Thyme

stockholmsjobba



På tisdagen och onsdagen jobbade jag från bittida till sent. Hur lyxigt är det att vara fotograf liksom? Gå runt och fota och prata med människor dagarna i ända! Har haft så himla roligt med det. Någon i en monter sa "det här måste vara ett tråkigt jobb för dig ... stelt folk i kostym". Nej, sa jag, det är människor, jag tycker om människor.

Michael Jackson | Man in the Mirror

stockholmsmåndag


Jag hade en så himla fin Stockholmsresa förra veckan. Så fin att jag till och med fick lite mersmak. Stockholm är kanske inte så himla dumt ändå. Först var jag ledig halva måndagen. Den såg ut såhär:


Först var Maria och Malin och jag på Fotografiska, som jag tycker så mycket om. Jag blev väldigt gripen av Pieter Hugo-utställningen.


Sen åt vi långlunch på ett ställe som jag glömt namnet på, där de hade vegetarisk lunchbuffé som var grym. Alltså allt var vegetariskt, jag behövde inte fråga om nåt och kunde äta allt som såg gott ut! Sällsynt! Dessutom pratade vi i timmar om livets allvarligheter, och det var också gott.


Promenad till Södra Station och sedan åkte jag och jobbade hela kvällen.


Kom hem sent till Maria och Andreas där jag hade lyxen att få bo. "Men du kan ju inte ta kort på mig såhär med värmedyna och trött och så" tyckte Maria. "Du är söt nu med", tyckte jag.

the storm and the fire



Denna magnifika bluesduo hade jag äran att fota i förra veckan. Detta, mina vänner, är hardcore på riktigt - notera barfotafötterna. I november. Men så blev ju också bilderna de mest fantastiska bandbilderna vi någonsin sett.