sommarplaner



Jag fick lite av en chock när jag gick ut på min morgonpromenad i morse. Så varmt? Och somrigt? I alla fall lite? Jag hade glömt hur sommaren känns, så som jag brukar bli positivt överraskad av de flesta årstider. Men då kom jag i alla fall att tänka på att - ja, att det faktiskt blir sommar snart. Och den här sommaren, den kommer bli fin.

Jag ska ha en alldeles fullspäckad sommar, för det är det jag gillar mest. Jag får inte alls till en sådan sommar som jag vill när jag försöker lämna plats att vara spontan. Dels är det alldeles för dyrt att vara spontan (eftersom alla billiga biljetter och boenden är slut), dels kan man inte knö in lika mycket äventyr (eftersom biljetter och boenden för de mest optimala datumen är slut eller för dyra), dels får man inte sällskap på alla sina braiga idéer när man är för sent ute eftersom ens vänner redan är upptagna med annat då. Det är klart, det gäller ju att känna sig själv, och välja äventyr som inte tröttar ut en utan snarare ger en mer energi. Många ensamma pauser och morgonpromenader att hämta lugn ur behöver jag också. Och det får jag, nu när jag lagt upp min sommar som jag vill. Här är mina planer:
















Alltså:
Swingin' Spring, junihajk, visionshelg med Blues Gardeners, åka till landet, gig med Gentle Sorrows i Amsterdam, Edinburgh (the Spoonful), fjällvandring!, eventuellt Stockholm/ Herräng, nattbad, Medeltidsveckan, gelato.

Det blir nog bra det här, tror jag. Det har alltid blivit det hittills.

Ola Gjeilo | Michelle

sköna maj välkommen



Det var ett tag där, de sista dagarna i april, då det var lite mycket: Cowgirls och deklarationen och premiär för årets elevföreställning på kulturskolan och bara en hel massa att tänka på. Sedan sa det bara plopp och så var det som om någon drog ur proppen och jag kunde andas ut, och efter det hände det en massa fina saker. I det lugna och i det maxade. Utflykten till Köpenhamn och den här onsdagen till exempel. Men också:



En sen måndagkväll med Johannes. Han och familjen var här över helgen; jag missade kalaset för att fira lilla Nore eftersom jag jobbade, och då sms:ade Johannes: "Kom senare! Kom när du vill." Så det gjorde vi och så satt vi i kökssoffan i skymningen och pratade om livet.


Min kollega Lilly-Anette och hennes fantastiska dekor för kulturskoleföreställningen.



Jag ringde in min gamla vän Emil för att spela slagverk åt min kör på vårkonserten (spoiler alert: Det blev så himla bra) och efter repet veckan innan konserten föreslog jag nattglass med vännerna. Vi köpte varsin glass på Linnégatan ...


... och sedan råkade vi gå genom koloniträdgårdarna upp till Guldheden och ända till Korsvägen innan vi tröttnade. Det var en sådan där kväll, ni vet? En av de där första sommarkvällarna då ingen tycker att man måste gå hem, utan varför inte bara fortsätta promenera till man ändrar sig och sedan inte promenera mer, och allt löser sig? En sådan kväll.


Jag borde ha slängt mina premiärrosor tidigare men de var ju så fina i det här skicket också.




En fredagkväll tog jag en promenad i Skatås med Johanna. Jag höll på att säga att promenadernas tid är här, men det stämmer ju inte, för jag älskar att promenera året runt; kvällspromenadernas tid är det som är här, nu äntligen. Jag vill bara ut i det, ut, ut.

Och sedan när jag hade slappnat av och haft denna fina vecka blev jag sjuk och låg på soffan och hostade och tyckte synd om mig själv i fyra dagar, jahapp! Det var såklart bara väntat nu när mycket spänning och stress har släppt. Jag klagar inte, jag har haft det bra.

Ani DiFranco | You Had Time

lyxen i en ledig vardagkväll







Häromveckan fick jag alldeles oväntat en ledig tisdagkväll! Denna stora lyx i mitt liv när det inträffar! Visst är jag glad att jag har sovmorgon nästan jämt, men vad fantastiskt det är att för en gång inte jobba på kvällstid en alldeles vanlig vardag, sådär som "vanligt folk" är - då kan man göra saker som bara händer på vardagkvällar, eller saker vars stämning bättre lämpar sig för kvällen än för morgonen. Och jag bestämde mig för att njuta ohämmat och bara göra sådant jag tycker om.

Först gick jag och tränade ett danspass på Friskis (annars försöker jag träna vid lunchtid, men det finns mycket färre pass att välja på då, och aldrig danspass, bu). Sedan gick jag till en av mina favoritplatser, som jag alldeles försummat på senare: Stadsbiblioteket. Varenda gång jag är där tänker jag att jag måste gå dit oftare. Det är svårt att förklara, men att vistas på bibliotek fyller mig med lugn och hopp och trygghet; så har det varit sedan jag med mamma i handen joggade in på Munkebäcksbiblioteket (som inte finns längre) därhemma och sommarlånade femton böcker i taget som liten. Jag åt grillad macka och satt länge och läste. Alldeles innan stängning hann jag ta några varv längs hyllorna och klämma på lite böcker i största allmänhet. Vad mycket inspiration det finns och så mycket jag inte har lärt mig än.

När jag kom ut var det redan nästan alldeles mörkt. Jag beundrade regnbågsfontänen en liten stund - den som alla andra göteborgare verkar hata och som jag tycker är jättefin - och sedan åkte jag upp på Guldheden och dansade blues. Och jag tyckte att jag hade tillbringat min kväll på det allra lyxigaste vis.

the Cure | Just Like Heaven

wcj i köpenhamn



I lördags åkte vi till Köpenhamn på funktionärsutflykt med West Coast Jitterbugs! Funktionärsutflykt är när alla som gör något bra och/ eller viktigt åker gratis till något annat ställe och dansar. Mycket bra koncept. :) (Såhär såg det ut när vi åkte till Oslo för två år sedan! Förra året missade jag utflykten, för då var jag redan bortrest.)


Vi kom dit vid fyra eller så på eftermiddagen och började med en promenad i stan.






Jaja, det är kanske lite klyschigt att gilla Nyhavn men det är ju så fint med de här färgerna på husen?




Mitt promenadgäng!


Hej hej!



Eller hur!


Några passade på att ta en liten lur innan danskvällen. :)


Själva gick vi för att köpa godis i en godisaffär där man inte plockade med skedar utan med plasthandskar. Så bisarr upplevelse att liksom gräva bland godiset med handen, även om man hade en plasthandske på?


Andra hittade glass istället. :)


Sedan började danskvällen! Jag hade en så himla strålande danskväll och tog inte ett enda dansfoto. Det var nämligen föraröverskott, detta underbara fenomen som inträffar så sällan, alltför sällan. Åh vad det är lyxigt att vara eftertraktad för en gångs skull.


Alla! <3


Jag träffade Piotr, en bluesvän till mig, så kul! Vi tajmade precis in en av bandets mycket få långsamma låtar med bluesfeel. Hurra!


Frampå natten började folk flockas i sofforna och se lite trötta ut ...


... eller också helt enkelt bara somna. :)


Kvart över ett vände bussen åter mot Sverige. Jag sov så mjukt och gott hela vägen och kunde sedan kliva in i Gröna Faran, som väntade på oss på Guldheden, klockan fem över sex. Rimlig lördag!

Duke Ellington | Johnny Come Lately